Gymnasiet – att ta sig igenom

16/12/2013 kl 23:39admin Bli först med att kommentera! »

Gymnasiet är för många en skrämmande upplevelse som man gruvat sig för i många nätter under slutdagarna på högstadiets sista sommarlov. Jag minns när jag själv skulle börja gymnasiet, och hur förväntningar blandades med en rädsla för det nya. Helt plötsligt skulle jag få nya lärare, nya kompisar och nya ämnen att läsa – men skulle jag klara av det? Nu i efterhand så kan jag enkelt dra slutsatsen att det gjorde jag, och faktum är att det antagligen var under gymnasiet som jag blev den jag blev. Det var också under gymnasietiden som min identitet sakta men säkert började formges, för att sen fortsätta sin tillväxt efter jag lagt ifrån mig studentmössan.

För dig som läser den här texten och fortfarande går i gymnasiet, jag kommer inte agera någon vis man som ger dig råd på vägen fyllt med kloka citat. Den här texten ägnas helt och hållet åt mina egna erfarenheter samt skildringar, om du kan dra nytta utav det – kul för dig! Min tid bestod egentligen av två stycken karaktärsdrag, att hålla huvudet kallt och att helt enkelt hålla ut. Så klarade jag mig igenom gymnasiet, och jag hade många vänner som hoppade av eller blev skoltrötta. Jag själv var aldrig den typen som tog hem arbete för att jobba, och jag försökte alltid ta den lataste vägen till lösningen. Dock kvarstår faktumet att gymnasiet är till för ett syfte, annars hade vi inte haft det. Utbildning har aldrig varit negativt, och alla stora män eller kvinnor runt om i världen har fått utbildning på ett eller annat sätt. Det spelar egentligen ingen roll ifall man vill starta ett företag och kasta sig ut i entreprenörskap, eller om man letar efter en akademisk väg att gå efter man är klar. Oavsett vad så gäller det att spela sina kort rätt, inte bara för betygens skull, utan även för sin egen.

Det kan ibland kännas helt meningslöst att hasa sig till skolan under trötta och mörka vardagsmorgnar. Man börjar ifrågasätta hela syftet med gymnasiet, och man förbarmar samhället varför det tvingar en att genomgå något så till synes onödigt. Många utav oss låter denna tanke sakta ta över våra andra tankar, och en sen ankomst leder lätt till en till. Till sist kan frånvaron vara skyhög och det känns alldeles för jobbigt att ta igen allt – om man ignorerar problemen så försvinner dem. Eller hur? Fast riktigt så är inte fallet, livet handlar nämligen om 10 % händelser och 90 % hur vi bemöter dessa. Det är aldrig för sent att vända tillbaka, och det är aldrig för sent att påbörja något nytt.

Jag själv insåg tidigt att om gymnasiet ändå ska tillåtas ta upp min tid så kan jag göra det bästa av situationen. Om jag ändå är på skolan och om jag ändå har tagit mig till lektionen så kan jag lika gärna också genomföra den. Genom att hålla huvudet kallt och inte se hela gymnasiegången som ett långt och tråkigt projekt så härdades jag samtidigt som jag tog tillvara på tiden. För det är så livet funkar även utanför skolsalen. Jag var aldrig bäst, jag får min chans någon annan gång – men jag var där, och jag tog mig igenom gymnasiet.

Gör du det?

Det här inlägget är skrivet av en gästskribent.

Skriv en kommentar!

Vill du ha en profilbild till din kommentar här och till tusentals andra bloggar och forum? Ange din epostadress här och ladda upp en bild!

Optionally add an image (JPEG only)