Osnutna ungdomar och nyckelharpor

23/04/2010 kl 22:55admin 1 Kommentar »

Irritation, ämnar jag låta genomsyra dagens inlägg, som är det första på en oförskämt lång tid. I vanlig ordning refererar jag till den tidigt avklarade ursäkten på presentationssidan, eftersom det återigen är den som gäller. Sir Lindqvist och jag har haft sjukliga mängder gymnasiejobb på sistone, och parallellt med det har jag haft en intensiv romans med allas vårt favoritflygbolag Ryanair.

I vilken ände av irritationen ska jag börja? Ska jag gräva mig en månad bakåt i tiden och prata om den harmoniska nyckeln till snytande av osnutna ungdomar – något jag hade tänkt inkludera i Fransoser och fasoner men icke gjorde det? Ska jag diskutera det odygdiga flygbolagsbeteendet under en askgrå era? Ska jag kanske ponera ödets ironi i ohjälpligt brända åtaganden?

Eller ska jag gräva ner stridsyxan och enbart fånga det lyckliga och positiva i tillvaron…?

Så f*n heller! Jag är arg och inte snäll. Och först hade jag tänkt mig att vi förflyttar oss med tidsmaskin till i slutet av mars detta år. Jag befann mig på Uppsala Konsert & Kongress, och finalen av Musik Direkt i Uppland. Utan att inte riktigt veta hur jag hamnat där insåg jag ganska snabbt att jag känner tre finalister – Clara Lindsjö, Magpie Marvin och ena halvan av Folk och rockare (men oj vad jag gör reklam), och det var riktigt klurigt att lista ut vem man ska “heja på”, som det heter i sådana där sammanhang. Musiknörden i mig fick mig emellertid att heja på det musikaliskt mest tilltalande bidraget.

Vad var bidragen av för natur då? Naturligtvis rörde det sig om rock, pop, hårdrock, varianter av de tre nämnda osv. Men så var det två andra sorts bidrag. En klassisk pianist som spelade en egenkomponerad fuga och något romantiskt (dvs. från romantiken (ca 1815-1910), om ni nu trodde något annat, obildade tölpar!), samt en grupp med två tjejer som spelade nyckelharpa och tvärflöjt. Dessa musiker gjorde makalösa insatser och jag hade varit riktigt tagen, om jag hade fått lyssna…

Medelåldern på publiken låg någonstans runt 15-16, och när den klassiska pianisten satte igång begrep de flesta ingenting. “Öh, va?” De opolerade tjejerna nedanför mig, de ohyvlade unga damerna bredvid mig, och de fullkomligt oanständiga pojkarna ovanför mig började genast föra konversation som om de befann sig i vilken skolmatsal som helst! Jag höll på att bryta samman i frenetiska vredesattacker över min förlorade musikupplevelse. En av pojkarna över mig började dessutom hosta, nysa och stöna högljutt, som om han plötsligt fått för sig att det var ok att få ladda ur sig varenda en av sina åkommor, vilka i hans fall måste ha varit besvär såsom förkylning, huvudvärk, svår astma, och kikhosta (samtliga av vilka man också, som av en händelse, ådrog sig efter tio minuters lyssnande till ungdomshårdrockarna Unit Six).

Violen har gått sönder

Violen har gått sönder

När det sedan var dags för de två fröknarna som spelade nyckelharpa och fiol blev mina bänkgrannar ännu värre. Jag tvingades lystra till decibelskalanöverstigande och genomgående intelligenta yttranden som “varför kommer såna hära me egenklien?” och “varför har’en andra en trasi viol?” Själv satt jag och kokade och förbannade min maktlöshet, för vad kan man egentligen göra? För är man inte en tre meter lång och tre meter musklig säkerhetsvakt kan man vänta sig, beroende på hur man försöker tysta ner dem, följande av osnutna ungdomar:

(om man säger till på skarpen: “Hallå, jag försöker faktiskt lyssna här!”)

– Elva sekunders tystnad, varpå matsalsbeteendet går igång igen

(om man hyssjar och ger dem arga blicken)

– Sju sekunders fniss, varpå matsalsbeteendet går igång igen

(om man hyssjar, ser jättearg ut, och gestikulerar giljotin)

– Matsalsbeteendet blir lite värre

Men tro det eller ej, jag tänkte ut lösningen på egen hand, och det var inte alls så svårt. Det finns nämligen inget som för ungdomar är så coolt och respektingivande som engelska. Mitt beslut blev alltså till slut att spela amerikan, och med ett leende vände jag mig om och sade:

– ey guys how about u keep it down now, im listening to this u see!

Resultatet? En av grabbarna grabs fick till ett tafatt “yes, we…”, och kom sedermera av sig. Ingen av dem gav sedan ifrån sig ett enda ljud under de sista bidragen, och när det sedan var paus och alla pratade fritt satt de bara och viskade med varandra. Ni som känner mig känner också säkert till min kompletta oförmåga att agera respektingivande och bestämt, så jag hoppas innerligt att ni begriper vilket osedvanligt smart trick detta är.

Det lustiga var dessutom att samtidigt som pojkarna tystnade tappade ynglingarna i min närmsta omgivning stämbanden helt och hållet. Jag hade hittat den harmoniska nyckeln, och fick därigenom fem ljuva minuter harmonisk nyckelharpa. Ursinnet var ur sinnet.

Originalplanen för fredagskvällen den 23 april 2010 var att inmundiga en färgglad drink i det kvällsvarma Barcelona. Dåligt väder och askmolnsrisken fick mig att inte agera för att originalplanen skulle klaffa, och jag och mina kompanjoner valde att boka om resan till juni. Den var nämligen ironiskt nog inte inställd, vilket tvingade oss att betala en ruggigt hög ombokningsavgift.

Ombokningsavgiften var uträknad med Ryanair-matematik. En uppgift och en uträkning i Ryanair-matematik ser ut ungefär så här:

Stephenson, O’Connor och O’Neill har tillsammans bokat en resa tur och retur till Barcelona. Nu vill de boka om både tur- och returflyget. Avgiften för ombokning av resa per person och riktning på en Ryanair-flight är 25 euro. Hur hög blir den sammanlagda avgiften (1 euro = 9.6 sek)?

Uträkning:

Personer: 3. Riktningar: 2.

3 x 2 = 6 (totalt sex resor)

(25 x 6) euro = 150 euro

150 x 9.6 = (150 x 9)+(150×0.6) = 1350+90 = 1650!!

SVAR: 1650 SEK!

Därtill kom en avgift för behandlande av ombokning, samt ytterligare en avgift för att ha inkluderat denna avgift. Totalt = 330 kr

Därtill höjdes priset för returflyget den 17 juni med 150kr/person (med ordinarie bokning, alltså inte via ombokning, var den alltså 150kr billigare)

Därtill lades det på extra skatter på samma, i ordinarie fall skattefria returresa, på ca 170kr/person.

Totalt kostade den nya resan, som egentligen i sig var billigare än våra originalflyg, 794 kr extra per person! Givetvis försökte jag ringa Ryanair för att diskutera de mystiska skattepåläggen och prishöjningen för returflyget, men insåg ganska snabbt att samtalskostnaden skulle uppgå över mellanskillnaden för ombokningen efter bara en stunds telefonköande. Fanns inte mycket att göra. Nämnvärt här är dock att min käre far tyckte synd om mig och erbjöd sig att bidra med extrakostnaden för ombokningen. Eloge!

bränna cdNär jag ändå är i färd med att skriva ur mig all ilska jag känt under senaste månaden kan jag ju passa på att nämna hur vidbränd jag är som massproducent. Uppsala domkyrkas gosskörs två senaste luciakonserter finns inspelade på DVD och jag erbjöd mig att skapa kopior med skivtryck, DVD-omslag och menyer till alla intresserade. Efter att ha kollat så att allt fungerade lät jag skicka ut erbjudandet om att beställa dessa DVD:er för en billig penning. Givetvis fick jag in över 100 beställningar.

Med undantag av lite skrivarbesvär flöt allt på alldeles utmärkt med produktionen, ända tills det ödesdigra förrgår. Efter att ha gjort klart 24 dvd:er slutade plötsligt bränningsprogrammet samarbeta med samtliga datorer i hemmet. Efter om och med och ilska har nu ungefär lika många skivor blivit misslyckade och fått kastas. Livet leker!

Ungdomar måste snytas, flygbolag strypas, och jag måste kylas ner för att brännskadorna ska lindras. Men nu har jag fått skriva, och därmed är jag 46% mindre arg. Sådant är bra.

/O

En kommentar hittills

Skriv en kommentar!

Vill du ha en profilbild till din kommentar här och till tusentals andra bloggar och forum? Ange din epostadress här och ladda upp en bild!

Optionally add an image (JPEG only)